Bara för att...

Jag tänker för mycket. Kanske skriver för mycket också. Jag kom precis hem från mitt favorit cafeställe i Stockholm. Och eftersom det är ju fredags kväll, så bjöd ägaren på lite grattis vin. Alltså är jag lite småberusad. Så tänker jag skriva på svenska. Nånting som jag gör alledeles för sällan. Det beror kanske på att jag ar lite spänd när det gäller min egen svenska. Jag vill att det skulle vara perfekt. (Vinet hjälper inte alls min förmåga att uttrycka mig i det svenska språket. Då blir grammatiken och stavningen värre och värre. Vinet släpper bara hämningarna.) Det känns ju lite konstigt att skriva på ett annat språk än mitt eget. Men jag har ett särskilt förhållande till allt som har med språk och skrivandet att göra. Egentligen är det inte samma sak att skriva på ett annat språk än mitt modersmål. Man kan inte vara lika charmig eller lika rolig. Visst skriver man roliga saker, men inte alltid med avsikt.

Det är fredagskväll. Och jag är hemma. Ensam. Jag sitter på sängen med datorn. Trist, va? Inte riktig. Det känns ganska bra faktiskt.

Meat Man är nånstans mellan the MBFN** och Stockholm. Jag tänker att inte svara om han ringer mitt i natten. För övrigt tror jag att han kommer inte att göra den iaf. The Other Swedish Guy from Last Summer är ute med killkompisar. Dr. Style är på dejt just nu. L frågade om jag ville följa med till Filmfestivalen. For att kolla tre skräckfilmer. I rad. Med henne och hennes norlänning. Nej, tack. Kanske nån annan gång.

Nu tänker jag krypa ner i sängen och kolla det senaste Alias avsnittet.

Värför?****

Because I've always wanted to be a spy.

**middle of butt-fuck nowhere
****Ni får jätte gärna rätta min svenska. Men bara om ni lovar att inte skratta. För mycket, iaf.